Byahistorik -> Storön

I Storön bor ungefär 100 personer. Det har under de senaste åren skett en liten inflyttning av bofasta invånare. Antalet sommarboende är förmodligen större än antalet bofasta. En del hus, både äldre och nybyggda, är till salu. Man kan befara att dessa kommer att bli fritidshus.

 

Gamla anor

Byn har gamla anor och omnämns i skrift från 1300-talet. Det namn man då förknippar med Storön är Companasundt (senare Kompanisundet), som skiljde Storön från fastlandet. Där skall, enligt handlingar i Åbo Landsarkiv, ett möte gällande det dåtida laxfisket ha ägt rum. Det var biskoparna från Åbo och Uppsala som träffades för att diskutera var gränsen för fisket skulle dras. Detta hade betydelse för skatteinkomsterna i respektive biskopssäte.

 

1500-talet

Längre fram i historien, på mitten av 1500-talet, skattade två fiskare från byn för sina fångster av bl.a säl. Byns äldsta karta talar om att det inte finns någon god odlingsjord, men frosten kommer sent, vilket vi kan konstatera stämmer än idag. En viss del av inkomsten för byborna har, genom århundraden, varit ett småbruk. Åkrarna har fött två till fyra kor.

Byns befolkning har i huvudsak livnärt sig av vad havet gett. Många fiskare hade små fiskarstugor på öar vid yttre havsbandet. På den tiden när, man rodde eller seglade ut till fiskeplatserna, bodde man där ute. Fisken rensades och saltades ned. Den förvarades i s.k. isbodar, där man samlat is under vårvintern. Med jämna mellanrum fraktades fisken till fastlandet och såldes. Stugorna fanns bl.a. på Likskär och det finns fortfarande människor som deltagit i fisket och kan berätta om arbetet.

 

Omtalade äventyr

Jakten på säl har förekommit fram till början av 1940-talet. Flera jaktlag från Storön har varje vår, i slutet av mars, dragit ut på bottenviksisarna. De har färdats ända ned till finska Kalajokki. Otaliga är de äventyr som berättats från färderna. Jakten innebar en inkomst, vilken motsvarade "en hel vinters arbete i skogen"(citat S Olofsson), dessutom var det spänningen som lockade.

I byn har funnits småföretagare, som tillverkat produkter för fiskets behov. Under 1800- och tidigt 1900-tal fanns tre båtbyggeri i byn. En familj hade specialiserat sig på att tillverka tunnor att förvara fisken i. En annan person gjorde korgar, s.k sköljor, som användes att skölja fisken i. En tredje familj startade en fisklådfabrik, som gav sommarjobb åt många skolpojkar. Att spika lådor, på ackord, var en eftertraktad syssla. Den 1928 bildade fiskföreningen hade ett mottagningsställe för fisk. Där arbetade sommartid en föreståndare och ett stort antal kvinnor och barn. Man rensade och saltade ned strömmingsfångsterna. Under höstens löjfiske deltog en stor del av byns befolkning i sortering och rensning av löjan

Yrkesfiske - Byns livsnerv

Yrkesfisket ändrade karaktär under 60-talet. Trålfiske efter siklöja startade. Fisket var mycket lönsamt och Kalix-rommen blev känd som den kvalitativt bästa. De små jordbruken lades ner. Många unga människor, som vuxit upp i Storön men flyttat till arbeten inom industrin, återvände till byn. De kunde få sin försörjning från havet. Strömmingsfisket minskade i betydelse, trots att produktionen av surströmming under slutet av 70-talet flyttades från Kallax till Storön. Under 90-talet minskade fångsterna av siklöja successivt och därmed antalet yrkesfiskare. Idag finns cirka tio aktiva yrkesfiskare i byn. Nu, år 2002, finns i byn en anläggning för beredning av fisk. BD-Fisk är byns största industri. Den ligger på samma tomt som den ursprungliga "fiskkällarn" låg. Idag har man moderna industrilokaler med ett tjugotal anställda, där man förädlar den norska odlade laxen, som sedan skickas vidare till butiker och lyxkrogar i landet.

 

Trålbåtar

Trålbåtar på väg ut till havs.

 

"vara sin egen"

Det fanns under tidigt 1900-tal människor som förvärvsarbetade utanför byn. Många unga män gick till sjöss. När "fabriken" i Karlsborg startade fick några män jobb där. Sågverken runt om i kommunen anställde folk från byarna. Dock kan man säga, att så sent som på 1960-talet var merparten av byns befolkning på något vis beroende av fisket. I byn finns ett antal egna småföretagare. Att "vara sin egen" är en kultur som tilltalar byborna. Många, mest kvinnor, pendlar till arbeten i Kalix. Byns befolkning har idag hög medelålder, men ett antal barnfamiljer bor i byn. Barnen går i skola i Ytterbyn. Storön har en kreativ bygemenskap med viltvårdsförening, hamnförening, idrottsförening och bygdegårdsförening. Befolkningen tar via dessa ansvar för hamnar, samlingslokaler, idrottsanläggningar och har dessutom skötsel och tillsyn av badplatsen, som nyttjas av många kommuninnevånare.

 

Mer information

Storöns hemsida (extern länk)

Hem : Kustringen : Projekt : Nyheter : Arkiv : Sajtkarta : Kontakta oss
©Copyright Kustringen, 2011
Produktion & design: Distinct Design Nordic, 2007